Europa bör ta chansen när Kazakhstan blickar västerut

När Ryssland och Turkiet vänder sig alltmer bort från Europa visar Kazakhstan tvärtom ett allt starkare intresse för att bli en del av den västliga gemenskapen. Trots det har institutioner som EU och Europarådet alltjämt en avvaktande inställning till landet. Det är hög tid att tänka om, menar freds- och konfliktforskaren Svante Cornell.

Tillhör Kazakhstan Europa? För många kan frågan kanske tyckas absurd. Men Kazakhstan hör till en liten grupp transkontinentala länder med territorium i både Europa och Asien, i vilken Ryssland och Turkiet också ingår. Om man går efter gängse definitioner av Uralbergen som Europas östra gräns har faktiskt landet 10 procent av sitt territorium i Europa mot Turkiets tre procent; det europeiska Kazakhstan har en större yta än Storbritannien.

Detta till trots har europeiska samarbetsorgan aldrig behandlat Kazakhstan som ett europeiskt land. Europarådet har exempelvis som strategisk målsättning att integrera Vitryssland, men har hållit Astana på armslängds avstånd. EU undertecknade ett utökat samarbetsavtal med landet 2015, men har hållit det utanför det östliga partnerskapet.

Skeptiker må undra varför frågan är relevant, särskilt med tanke på Europas komplicerade relationer till de två andra transkontinentala länderna. Svaret är att utvecklingen i Kazakhstan, och Centralasien mer allmänt, är av hög relevans för Europa. Tack vare Kinas ”Belt and Road Initiative” håller regionen, och Kazakhstan i synnerhet, på att utvecklas till en viktig handelskorridor mellan EU och Kina.

Read the full article in Svenska Dagbladet here.